Min biologiska klocka tickar....
Somnade vid typ 01.30 i natt. Det berodde på att S inte var hemma och att jag sov några timmar på eftermiddagen.
Men när jag väl somnade så drömde jag så konstigt.
Drömmde att jag och S var på BB och att vi hade fått en liten pojke. Men jag var så ledsen för jag fick inte se bebisen, sjuksköterskan tog honom i från mig och jag visste inte varför.
Det konstiga med drömmen var att jag kände så starka känslor, sånna känslor som jag tror att bara en mor till sitt barn kan känna. Det var så otroligt starkt och verkligt.
Nu för tiden går det nästan inte en natt utan att jag drömmer att jag är gravid eller att jag är på förlossningen eller att jag håller i mitt lilla barn.
Man kan ju undra om detta är min biologiska klocka som tickar på. Jag tror det. Erika tror det. Men S han vill nog inte än. Och jag har förståelse för honom. Han vill komma in i sitt nya jobb ordentligt. Det är ju inte vilket jobb som helst, han är ju blivande polis.
Min syster Emelie ringde för en stund sedan och frågade om vi vill följa med på dop den 6 oktober. Det är min kusin som ska döpa sin lille Elias. (Elias var ju mitt namn på min pojke om jag får nån.) Det dumma är att jag ska jobba både på Face och på Priso den dagen. Får se om det ordnar sig.
Nu måste jag äta nåt och sen bege mig till jobbet.