Liza

Fick en gråt attack ikväll med. Råkade se slutet av "Allra käraste syster" på TV:n och kom att tänka på denna underbara hund. Jag saknar honom så mycket, fortfarande. Det måste vara nästan 4 år sedan han lämnade oss och det gör fortfarande så ont. Han var min lillebror och jag älskade honom så mycket. Det gjorde vi alla.
Han fanns ju alltid där när man behövde honom. Om man var ledsen så pussade han verkligen bort tårarna från kinden. Och om man var glad så var han där och bus skällde på oss. Han var en drömhund.
Och han var så knäpp oxå, skulle alltid dricka vatten från kranen på toan eller i köket och så blev han helt galen så fort man nämnde "Fanten". "Fanten" är en elefant, mjukisdjur, som Limpan älskade. Den hämtade han alltid när man kom hem och hade den i munnen oså lät han som en ko. Jag kan inte förklara hur det lät, men ungefär som ko som råmar jättelänge. Glömmer aldrig när han fick ett ryck i skogen och sprang omkull farmor. Oj oj...

Limpan, du finns alltid hos mig.

Puss Puss