Liza

Snö!
Snö, så långt ögat når. Det är vad jag har sett i några dagar uppe i Vågdalen. Snö upp till midjan och då överdriver jag inte. Det var svårt att fatta att det kunde vara så när det var nästan som vår här hemma när vi åkte.
Vi har gjort snögubbar, snölyktor, åkt scooter, fiskat, grillat korv över öppen eld, kokat kaffe över elden, grillat marsmallows över elden, pulsat i snön och åkt släde efter scootern så man nästan flög av. Vi har haft kul.
Men nu är jag hemma igen i ett tråkigt och grått Linköping.
Det var ändå skönt att komma hem till S och till min egna säng. Somnade tidigt igår. Det blev så uppe i norr att vi kom i säng vid 22 tiden varje kväll och vaknade omkring 9. Det är skönt det.

Första kvällen i när vi hade gått och lagt oss och allt var släckt i huset, förutom gårdslampan på husknuten, så hade Josefine sett en lampa som lyste in i ett fönster på nedre botten. Hon och Mattias sov i vardagsrummet och Jossan hade inte hunnit somna än när hon fick se ett ljus in genom ett av fönstrena. Först tänkte hon att det nog var en bil som åkte på vägen där nere, men hon hade ju inte hört nån bil. Sen fick hon se ljuset igen. Som en ficklampa som lyser in i fönstret. Hon blev så rädd så hon vågade inte väcka Mattias eller nåt. Hon bara låg där.
Men på morgonen såg vi fotspår i snön upp till huset som tog slut och vände tillbaka ner mog vägen.
Alltså var det någon med ficklampa som gått upp och kollat läget. Antingen var det en inbrottstjuv eller nån granne i närheten som inte kände igen bilen som stog uppe vid huset. Inbrott har ju hänt förr där uppe fast i LillStugan. Två gånger.

Men om det nu var en tjuv så borde man ju inte gått upp när man ser att det lyser på gården och att det står en bil utanför huset. Det är mer logiskt att det var en granne som såg att det lyste och inte kände igen bilen som gick upp för att kolla att det inte var nån tjuv. Vi får hoppas att det var så.

Vi får se vad som händer.

Nu ska jag äta frulle.

Hej hopp...