En kväll spenderad med Michael Jackson


Se så vacker han var på 90-talet. Sen bar det tyvärr utför.



 

Satt uppe halva natten igår.
Tittade på minnesceremonin för Michael Jackson. Den var så fin och det var många fina ord och mycket tårar.
Det bästa var slutet när alla gick upp på scenen och sjöng "We are the world" och "Heal the world". Mina tårar rann ner för mina kinder då kan jag säga. Jag har iof aldrig kunnat lyssna på "Heal the world" utan att fälla en tår.
Och så talet från hans bror Marlon som var väldigt starkt. Men när lilla Paris sa sina fina ord om sin pappa Michael så kunde väl INGEN hålla tårarna tillbaka.

Jag tycker att det var en mycket fin ceremoni som var väldigt vacker, inget spektakel alls. Lugnt och fint och rofyllt.
Dock skulle alla dessa fina ord ha kommit lite tidigare så att M.J kunnat höra dom innan han dog. Det hade han nog behövt.

Häftigaste skivomslaget och ett skitbra album.


 


 

Såg sen den häftiga konserten. Snacka om häftig man. Bara när han kom in på scenen och hur han kom in på scenen.
Publiken skriker rakt ut där han står helt stilla och bara tar in allt.
Och så vrider han på huvudet och publiken dör av skrik.Det är ju inte riktigt klokt.
Jag undrar hur många avsvimmade personer de fick bära ut. Helt galet.
Men det hade varit häftigt att se honom.

Såg sedan en dokumentär om Michael Jacksons ekonomi. Den var intressant men tragisk.
Att han blev tvungen till att auktionera ut mycket men som sedan av någon anledning inte behövdes.
Men förstå vad alla dessa saker han har måste gått upp i värde nu.
Nu är han nog inte så fattig längre.

R.I.P.









 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback